Adressen i Solna säger nästan lika mycket om avloppet som en rörfilm gör. Det låter som en överdrift, och den som har sett två grannhus med helt olika rörskick kommer inte att hålla med. Men den som har gått igenom tillräckligt många stammar i kommunen ser ett mönster. Byggåret styr materialet, materialet styr skadorna, och skadorna styr vilken metod som går att använda.
Solna är ovanligt tacksamt att läsa på det sättet. På några kilometer ryms hus från början av 1900-talet, höga bostadshus från rekordåren och kvarter som knappt hunnit få sina första boende. Det som brukar gå sönder i det ena kvarteret är sällan det som går sönder i nästa.
Tre byggepoker inom några kilometer
I Råsunda står många hus från tiden före och kring andra världskriget. Rören där är som regel gjutjärn, ofta med blyfogar, och markledningarna under källaren kan vara av lera eller betong. Gjutjärnet rostar inifrån, och efter så många decennier har botten i de liggande rören ofta tunnats ut medan överkanten fortfarande ser frisk ut.
Det gör de äldre husen svåra att bedöma från en film. Rost och avlagringar syns tydligt, men inte hur mycket gods som finns kvar i rörväggen bakom dem, och det är godset som ska bära fodret. I böjarna, där korrosionen ofta har gått längst, är det ännu svårare att se. En styrelse i ett sådant hus gör klokt i att fråga hur underlaget har bedömts, inte bara vad bilden visar.
Några kilometer norrut, i Hagalund och Bergshamra, är förutsättningarna andra. Där byggdes mycket under 1960- och 70-talen, i stora serier med likadana lägenheter staplade på varandra. Stammarna går ofta raka genom huset, med samma dimension och samma dragning våning efter våning.
Arenastaden, Järvastaden och de nyare delarna av Frösunda har plaströr som sällan behöver relinas på länge. Problemen där handlar oftare om montagefel, dålig lutning eller markledningar som satt sig, och det är inte alltid något ett foder löser.
Varför är de raka stammarna inte alltid enklast?
Det är rekordårshusen som på papperet ser ut som drömmen för relining. Raka stammar, få böjar och en upprepning som gör att ett arbetslag kan gå trappuppgång för trappuppgång med samma utrustning. Så ser det också ofta ut i praktiken.
Men upprepningen gäller även felen. Om en viss anslutning höll dåligt i ett hus håller den troligen lika dåligt i alla femtio. En förening som filmat två stammar och hittat sprickor i grenrören bör räkna med att resten ser likadant ut, inte hoppas på motsatsen.
Sedan finns det som ligger under huset. Många av de stora husen står på platta, och de liggande ledningarna under bottenplattan är både svårast att komma åt och de som tar mest stryk. Där marken är lerig kan rören ha satt sig och fått svackor där vatten och fett blir stående. Jordartskartan hos SGU visar ungefär vad kvarteret står på, och det är en bra första fråga innan någon lovar ett pris för markledningen.
Samma sätt att läsa bebyggelsen går att använda i Uppsala, med äldre stenhus kring centrum och stora rekordårsområden längre ut. Där förskjuts tyngdpunkten mot marken, eftersom en stor del av staden vilar på lera, medan det i Solna lika ofta är stammarna inne i husen som är huvudfrågan.
| Bebyggelse | Typiskt material | Vanlig skada | Vad det betyder vid relining |
|---|---|---|---|
| Före och kring 1940-talet, till exempel delar av Råsunda | Gjutjärn med blyfogar, lera eller betong i mark | Tunnad botten i liggande rör, korrosion i böjar | Underlaget måste bedömas noga, böjar kan kräva sprutmetod |
| 1960- och 70-talen, till exempel Hagalund och Bergshamra | Gjutjärn i stammar, betong eller tidig plast i mark | Sprickor i grenrör, svackor under bottenplattan | Raka stammar passar strumpa eller UV, men samma fel återkommer i hela beståndet |
| 2000-talet och framåt, till exempel Arenastaden | Plast | Montagefel, dålig lutning, sättningar | Relining sällan aktuellt, felet ligger oftare i dragningen |
Fråga efter metoden sträcka för sträcka
Tabellen är ingen diagnos. Ingen seriös utförare relinar ett rör utan att först ha rensat det, filmat det och mätt dimensionerna. Vad byggåret kan ge är en lista över vad filmen bör granskas för.
I ett äldre Råsundahus handlar det om väggtjocklek och om hur övergångarna mellan gjutjärn och senare lagningar ser ut. I ett rekordårshus handlar det om grenrören och anslutningarna vid varje våning. I ett nytt hus handlar det om varför ett plaströr alls har problem.
Hela resonemanget har dock en svag punkt. Sambandet mellan byggår och rör är tydligast i hus där ingen har bytt något sedan de stod klara, och sådana hus blir färre för varje renovering. I ett Råsundahus där halva stammen byttes på 1980-talet, källaren byggdes om och resten relinades senare säger byggåret ganska lite, och en äldre relining kan dessutom dölja vad som finns under.
Valet av metod följer av vad filmen faktiskt visar. En strumpa som härdas med varmvatten fungerar i många raka sträckor, UV-härdning går snabbare och passar där ljuskällan kan föras in, och sprutmetoden tar sig runt böjar och dimensionsbyten där en strumpa riskerar att vecka sig. Ett och samma hus kan behöva mer än en av dem, vilket talar för en utförare som inte är bunden till en enda teknik. rmrelining.se är ett exempel på en firma i Stockholmsområdet som arbetar med strumpa, UV-härdning och sprutning och kan blanda dem i samma fastighet.
Den fråga en styrelse kan ställa till varje anbudsgivare är därför ganska enkel: vilken metod ska användas på vilken sträcka, och varför? Svaret säger mycket om hur noga huset har lästs. Föreslås samma metod överallt i ett hus från 1930-talet finns anledning att fråga en gång till.
Ett praktiskt första steg, innan någon ens har öppnat en brunn, är att leta fram husets ritningar och protokoll från tidigare rörarbeten. De brukar finnas i föreningens arkiv eller bland kommunens bygglovshandlingar, och de visar det som ingen karta kan: vad som faktiskt har gjorts i just det här huset sedan det byggdes.